Thea Martinsson

Hej på er! Alltså fy vilken dag det varit idag, mitt samvete har verkligen varit på botten. Klockan 08.10 befann vi oss som sagt på barnmedicinska mottagningen för provokation angående eventuell mjölkproteinallergi. Första dosen fick han vid 08.30 och det gick bra. Andra dosen fick han vid 09.00 och sista dosen fick han mellan 09.30-10.00. Allt gick jättebra tills han vaknade efter sin sovstund.

 

Liam sov fram till halv 12 och under tiden pratade vi med läkaren som sa att eftersom han inte reagerat något så kan vi utesluta mp-allergi och börja ge mat som vanligt – men tji fick vi. Precis när hon sagt det och vi skulle gå där ifrån så kom första kräkan, inte mycket men det kom lite. I bilen till mina föräldrar kräktes han och direkt när vi klev in gjorde han det också. Det blev bara mer och mer. Samanlagt kräktes han nog 6-7 gånger och det var inte små spyor. Det gjorde så ont i mammahjärtat, att jag orsakat min son detta. Usch.

 

Jag bestämde mig i alla fall för att ringa tillbaka till läkaren för att se vad vi skulle göra. Under tiden jag ringde henne så sov Liam och hon tyckte att vi skulle låta honom vila, men vi var givetvis välkomna upp ifall han skulle forsätta kräkas efter sovstunden. Hon skulle även ringa barnakuten i Jönköping om vi behövde åka dit.

 

Förutom det så gav hon oss ”domen” –  Att Liam är mjölkproteinallergiker. Hon sa att med tanke på hur han reagerat nu så ser de honom som det och vi ska köra på mjölkfritt hädanefter. Lite jobbigt besked, men det löser sig nog och hon sa även att det oftast växer bort med tiden. Så planen för framtiden är att vi kommer bli kallade igen om 6 månader och troligtvis provocera igen, om jag vågar. I skrivande stund mår Liam bra igen i alla fall, men otroligt läskigt och jobbigt att vara med om att ens bebis inte mår bra, skriker och kräks.